Test: Omnium Cargo – vinnande lastcykel på två hjul

Lastcyklar är fantastiska. Åtminstone så länge vi talar om tvåhjuliga varianter. De är smidiga som vanliga cyklar (nästan) och tar lika mycket last som en bil (en väldigt liten bil förvisso). Trehjuliga lastcyklar, eller lådcyklar, kan för all del vara hyggliga och ibland enda lösningen. Men om du är ute efter en cykel som lastar mycket men fortfarande beter sig som en cykel är de tvåhjuliga varianterna oslagbara.

Det här är inget jämförande test, utan fokuserar helt på danska Omnium Cargo. Däremot vet jag ett och annat om olika lastcyklar efter att ha ägt två andra varianter och använt ytterligare en handfull – både med och utan elassistans. Därför är det här testet, eller kanske snarare den här recensionen, en av de mest välunderbyggda du kan hitta på nätet.

Sammanfattning Omnium Cargo

Omnium Cargo är utan konkurrens den smidigaste lastcykeln på marknaden. Den väger obetydligt mer än en standarcykel och lastar som mest cirka 100 kg på sitt flak. Detta är placerat framför styret och ovanpå framhjulet. När cykeln är olastad är den påfallande lik en vanlig cykel i hanteringen.

Med last på flaket blir det uppenbart att tyngdpunkten är förhållandevis hög. Jag har aldrig upplevt svårigheter att hålla balansen, men den är inte lika stabil med tung last som exempelvis en Larry vs Harry Bullitt eller någon annan med motsvarande konstruktion – där flaket är placerat lågt och mellan framhjul och styre.

En uppenbar fördel med Omnium Cargos flakplacering är att du enkelt kan lasta skrymmande saker, eftersom de obehindrat kan sticka ut utanför flaket. På en Bullitt eller motsvarande får du trixa lite för att få plats med last som är längre än flaket (80 cm). Och om den är mycket bredare än 45 cm kan du få problem när du lutar cykeln i svängar. Detta problem uppstår aldrig med en Omnium Cargo, med den högre flakplaceringen.

Fakta Omnium Cargo

Ram, material: stål
Framhjul: 451C (20 tum), max däckbredd 37 mm
Bakhjul: 700C (28 tum), max däckbredd 37 mm
Längd: 281 cmVikt: Ram, gaffel inkl styrning – c 9,2 kg
Maxlast: 175 kg inklusive förare
Växelsystem: Utanpåliggande
Flak: 83×50 cm (förlängare som tillbehör)

Att köra

En Omnium Cargo är inte en vanlig cykel. Men den visuella skillnaden är nog större än upplevelsen när du kör cykeln. Det faktum att framhjulet är placerat knappt en meter framför styret gör visserligen att det känns lite annorlunda. Men jämfört med en Larry vs Harry Bullitt är skillnaden mot en vanlig cykel betydligt mindre.

Olastad känns Omnium Cargo efter några minuters tillvänjning ungefär som en vanlig cykel. Det är förhållandevis lätt att få upp farten och den är hyggligt rapp att manövrera. Men det råder ingen tvekan om att det är en lastcykel du kör – den drar ibland åt det “bångliga” hållet.

Balansen är aldrig något problem, men det mindre framhjulet – och möjligen dess placering långt fram – gör att Omnium Cargo inte är lika stabil som en vanlig cykel. Det känns aldrig osäkert, men särskilt när jag vänder mig om för att kontrollera bakomvarande trafik inser jag att jag behöver lite mer vingelmån än med min konventionella cykel. Och jag tror inte att det bara har med hög ålder att göra.

Däremot blir flakets förhållandevis höga läge påtagligt när du lastar tungt. Medan en Bullitt med sitt låga flak snarast blir stabilare ju tyngre du lastar kräver Omnium Cargo mer och mer passning ju högre vikt du placerar på flaket. Det är inga problem att exempelvis skjutsa en flickvän på 60 kg och matkassar och annat på ytterligare 10 kg eller så. Men du gör nog bäst i att behålla båda händerna på styret.

En detalj som få förmodligen tänker på är bredden mellan pedalerna. Medan Bullitt-cykeln har “mountainbike”-bredd är Omnium Cargos vevparti smalare, som hos en vanlig pendlarcykel eller landsvägscykel. Det ger en skönare, effektivare cykling – åtminstone i min bok.

Att lasta

Flaket på Omnium Cargo är mycket enkelt. På min cykel består det av gamla cykelslangar som jag spänt över ramen i ett tätt mönster. Andra väljer det nät av breda nylonband som Omnium säljer. Oavsett vilken lösning du väljer är det enkelt att hålla vikten nere.

Flaket av gamla cykelslangar.

Omnium Cargo är fantastisk att lasta. Det öppna flaket gör att du utan problem får plats med skrymmande saker, eller bara saker som är lite längre och bredare än flaket. Däremot innebär det öppna flaket förstås att du i princip alltid måste surra lasten. På min Larry vs Harry Bullitt gick det bra att ställa exempelvis en kasse längst bak mot flaket, mot ramkonstruktionen som utgjorde en bakre vägg, utan att behöva säkra kassen med en rem. På Omnium Cargo finns ingen sådan naturlig “vägg”.

Stödet är en få svaga punkter hos Omnium Cargo.

En av de få svaga punkterna hos Omnium Cargo är stödet. På min Larry vs Harry Bullitt kunde jag hoppa på flaket när cykeln stod parkerad. Eller sitta, eller fösa upp tunga cementsäckar. Omnium Cargo-cykeln riskerar att välta bara av att marken lutar en aning. Och glöm att sitta på ena sidan av flaket när cykeln är parkerad. Vid ett tillfälle har cykeln till och med blåst omkull trots att den då stod på en plan och vågrät asfaltyta.

När du lastar tungt på Omnium Cargo måste du vara noga med att placera lasten mitt på flaket. Något irriterande, men möjligen priset för låg vikt och smidig hantering.

Tänk på att styrlagret sitter i nivå med flaket när du skjutsar. Kan bli rejält obekvämt vid första guppet …
Flakförlängningen (den svarta bågen) går att dra ut för att på så sätt anpassa flakets längd efter lasten.

Att förvara

Omnium Cargo är inte bredare än att den går in genom en vanlig dörr. Den är aningen längre än en vanlig cykel, men inte så lång som en konventionell tvåhjulig lastcykel i stil med Larry vs Harry Bullitt. Det gör förstås att det är enklare att få plats med Omnium-cykeln i ett förråd. Jag har även sett att en del cykelbud placerar den på nosen – så att den står på flaket och framhjulet med bakhjulet rakt upp mot taket. Det förutsätter att du inte har utrustat cykeln med den extra flakförlängningen som finns (och som är oerhört användbar för övrigt).

Att äga

Utöver den udda ramkonstruktionen är Omnium Cargo i allt väsentligt som en vanlig cykel. Samma typ av växlar, samma typ av bromsar och i övrigt samma typ av komponenter. Det enda som egentligen skiljer den i det här avseendet är framhjulet, som alltså är på 20 tum. Vilken cykelmekaniker som helst kan med andra ord reparera och underhålla cykeln utan krav på särskilda kunskaper.

Slutsats Omnium Cargo – lyckad kompromiss

Omnium Cargo känns som en kompromiss. Och den är för all just det – mellan en smidig, snabb cykel och en rejäl lastcykel med stor lastförmåga. Men den är en ovanligt lyckad kompromiss. Åtminstone om du oftast cyklar utan stor och tung last. Då fungerar Omnium Cargo nästan som en vanlig cykel. På min 22-kilometerspendling tappar jag ungefär 4 km/h i snitthastighet jämfört med min Cinelli Gazzetta (en fixed gear-cykel på cirka 9 kg).

När du behöver lasta ordentligt sjunker naturligtvis snitthastigheten väsentligt. Dessutom blir cykeln lite vanskligare att hantera i låga hastigheter, men den känns som sagt aldrig osäker eller vinglig.

När barnen var små fungerade Larry vs Harry Bullitt bättre för mig. Barnen åkte ofta på flaket och den högre stabiliteten som Bullittens lägre flakposition innebär gjorde cykeln mer förlåtande för barnens rörelser. Den cykeln klarar också tyngre laster, och känns stabilare.

Idag är Omnium Cargo rätt hoj för mig. Jag lastar inte lika mycket, jag skjutsar sällan barnen på flaket, och jag uppskattar den större likheten med en konventionell cykel.

Så länge barnen sitter still på flaket är det inga problem att ge dem skjuts.
Det går utmärkt att lasta en cykel på Omnium Cargo. Här en hardtail-mtb som jag behövde under helgen hos flickvännen. Resan på tre mil klarades av med bara en något lägre snitthastighet mot normalt, och utan incidenter. (Hemresan på söndagen bjöd dock på punktering – men det har knappast något med lasten att göra.) Foto: Tina Jonsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *